Teneriffatanten i pantermönster
ramlar ur led
Hon ropar åt kullerstenan
”Varför lämnar int ni mig i fred?”
Svetsglasögonsjesus
köper frukt i City-Market
Han svär åt två apelsiner
”Hur tog ni on ifrån mig så lätt?”
Om vi nånsin sir varann igen,
så vet du väl att allt e redan glömt
Va e du så oroli för
Varenda en så går ju å dör
å så har du ju släkt i var å varannan gård
Sen när int du finns nå mer
så kommer e ju allti fler
Du har ju släkt i var å varannan gård
i var å varannan gård
Ordblixtsläggon slumrar
i Hoviska med sin jaguar
Han sluddrar till sin hand
”Varför sluta du ge svar?”
En trubbig trubadur
strittar med sin mopo på Vasklotbron
Han spottar på asfaltin
”Varför spelas allti samma ton?”
Om vi nånsin sir varann igen,
så vet du väl att allt e redan glömt
Dimmon ligger tät över byjin igen
Riksåtton blänker i takt me Saaben
He fanns int nå kärlek kvar i hjärta av stan
å ABC va no aldri nån rikti plan
Ja sa, he e lika bra att vi ger opp
He böri va fem år sen vi nådd vår topp
Men så veva du ner ruton
fastän frostin just had lagt se
Du to min hand från växelspakin å sa
Ikväll så tar vi nattfilin hem, e du snäll
så int vi glömmer att vi å kommer ti dö
å imoron så tar vi ut allt som vi har kvar
å bränner e på nån begagna revolution
å bränner e på nån begagna revolution
Utanför far fält me övergedd raps
å en marknad övergödd nära ti kollaps
Allt flimrar förbi vår motoroppvärmda kupé
där vi sitter som en nerlaga fredsarmé
Ja sparka in mig på skolan
me ett enda mål i sikte
Flickon som gick i åtton
me mörkan hår än di andra
Ja sku skrämm on vit som oss
kom me handin rikta mot take
Allas blickar for i golve
men hon så rakt på mig
Ibland sku ja int vila tro på va ja ropar ut
Ibland sku ja vila lägg mig ner bredvid dig
Men he e för sent för ibland
Ja storma ut mot bilin
me vinst i handin å förlust i hjärta
Segerjubel to emot mig
men ja blev blända av solin på blanka huvun
Du kommer aldri ti föstå
förrän du står söndersarga
på torge å härjar ut
allt du aldri sa där hem
Ibland sku ja int vila tro på va ja ropar ut
Ibland sku ja vila sudd ut va ja ha skriva på väggin
Ibland sku ja vila lägg mig ner bredvid dig
Men he e för sent för ibland
Ja låna farsans Mersu
Tror int han bryr sig för han ligger blodi på golve
Ja hämta trossin från båtin
å styrd rakt mot skogs
Ja hitta en halvdöd björk
som ljuse int längre nådd
Ja kom ihåg en knop från scout
kanske nu får ja som ja vill
På åkran sprang vi utan att nån veta
Vi va ända fram ti älvin fast he va förbjudi
Vi hitta en hemli virvel
som vi trodd kuna sluk allt vi nånsin veta
Så vi slängd i en sten å vattne he stanna plötsligt
Mamm å papp, di ropa i hela byjin
”Vann e ni? Kom hem, kom heim!”
He va då som ja blev döpt i Kyro älv
Rostigt vatten rena mig
Då ja blev döpt i Kyro älv
Strömmin to min själ å ja sku aldri få si an igen
I kyrkon sjöng di Pärleportin
Predikantin sa att all annan musik va från satan
Men he enda ja vila va ti sjung me i
”Fuck you I won't do what you tell me”
Så vi sto på gårdin å visa fingre åt mopogänge
Men di to fast mig å sa ”Din jävla skitong!
Va håller du på me? Far nu heim, fa heim!"
Så for ja in ti stan på min PV
Me gitarrin på ryggin, he gick bara 45
Fö ja veta int hu man trimma en mopo
Vi spela nå vi trodd sku låt som "New Noise"
Fastän grannin tyckt att e lät för jävligt
Vi sto på tårna bara fö ti höras
Ett mörkt moln la sig ner
på ett hus begravt i granskog
Int en droppe föll
trots att fukten samla sig
Solen den förlades
som en dröm bakom en mur
Stilla stod nu Hades
och vänta på sin tur
mmm-mmm
Gula åkrar spred sig
som ett cancer i ett bröst
Modersmjölken surna
när ingen drack för tröst
Kom intill min vän
Vi gör en
regndans som aldri får stann opp
våra fötter må bli blodiga
men nu måst nog
Trädans tid få ett stopp
innan den skördar
den sista tanken
En stilla tyst klagan
drog nu in som en vind
Bedrog den gamla sagan
som lovar om en lind
Där alla kan få vila
under lövens vaggsång
och slippa känna torkans
sakta säkra gång
mmm-mmm
Huset står kvar stadigt
som ett gäckand skelett
Bara tystnaden förtäljer
om va som en gång skett
Kom in till min vän
Himlin brinner som bensinin
Från take sir man nästan ti Riksåtton
Söderut far filin
som kan ta en långt bort härifrån
I alla fall förbi Lappsundsån
I gräse finns ett trastbo
Tre bruna fläckar ligger runtomkring
å en borttappa barnatro
som bara lämnar en aning
om att varenda dag, på nåt sätt, så e man medbrottsling
Somran, di kommer int som förr
He e tänt oppå vindin
Nån besöker en familjär främlings famn
får sår bäst ti lind in
För sen på söndag påminns man
om att ”Ilaktaavlon” vet allas mellannamn
Somran, di kommer int som förr
En pojk springer längs me dike
Extra hårt genom skogin före Knipis bageri
Där i skuggornas rike
ska man ska akt sig för tallans bedrägeri
förrän di fäller för förräderi
Somran, di kommer int som förr
Solin blottar sig framför Handelsesplenadin
Ett gamalt par i collegekläder sitter utanför Siwa
Ja går mitt på gaton, fö nå frian vet ja int
När majon dyker opp bakom hörne me blåljuse tänt
Förlåt mig konstaplin
ja ska sudd bort mitt flin
men sidu
Ja va lycklig igår, åtminstone för en stund
He e allt som man får, när int man e kund
i nå bonussystem
Sir du kajona som målar himlin så svart
He va nån som sa att allt kan va över på en kvart
Så lika bra ti ramel fram här i Solstan utan kris
Där enda flyktingbåt i hamn säljer Baileys på extrapris
Förlåt mig ni som dör, men ja e int i skick ti kör
Guds fingrar skaka, medan ja klättra
För varje tag känd jag stammin försvinn
Ti slut så ja ut över faffas ägorna
Bortglömda hektar
av vårat ödeland
Sädin böjd sig lätt för både fotsteg å för synd
när vi gömd oss för heliga händers tyngd
Men ande andedräktin blåst omkull oss ti sist
Vi hann int ens berätt
om vårat ödeland
om vårat ödeland
Valio yoghurt rann längs me nackan
medan skratten oppå backan eka bort
Ja ropa i motvind
Måst no ändå va sant
att världen har en kant
i vårat ödeland
i vårat ödeland
He e int ditt fel
att tiden går
att int du kommer nå längre än dit du når
He e int ditt fel
att du växer opp
att du int kan ta dig härifrån lika hel
från vårat ödeland
Regne lå som ett täcke när ja sväva över älvin
Me mamms första Crescent från -65
Ja spotta över räcke, fick hälften i fejse
å så glömd ja allt som had hänt
i vårat ödeland
i vårat ödeland